Vissa är förebilder inom yrket – är du?

”I see trees of green, red roses too,
I see them blom, for me and for you…”

Orden sjungs ut högt, tydligt och med inlevelse.
Det är tandläkare Sverker Toreskog som sjunger på en vingård i Italien och året är 2005.
Ägarinnan till gården bara står och gapar i sin dress från Yves Saint Laurent.
När Sverker sjungit klart utbrister hon ” I must kiss you!”
Och Sverker svarar: ”Yes you must!”
Vårt sällskap på 25 personer applåderar, skrattar och ler. Sverker fick en puss på kinden. Detta är min första stora kursresa till utlandet som jag arrangerar med vårt tandtekniska laboratorium. Jag är 30 år och tandtekniker Claes Myrin som också var kursgivare, har vänligt nog upplyst mig om att kursresan kan omöjligt gå ihop ekonomiskt på planet ned till Italien.

Sverker var en sådan person som är lätt att älska. Med en förmåga att lyfta människor runt omkring sig och sprida en värme var han, enligt mig, en stor förebild.
Det är just vad denna text ska handla om. Förebilder. Men Sverker kunde även vara som en vandrande företagskonsult. Läs vidare bara.
En annan gång på Ystads Saltsjöbad. Sverker hade just satt sig och avnjutit en god kvällsmiddag och jag skulle möta upp honom för att gå igenom detaljerna i en kurs vi ska ha dagen efter för cirka 40 deltagare.
Jag hälsar artigt och slår mig ned vid hans fönsterbord.
”Anders” säger han. Vill du inte ha lite att dricka. Jo, gärna svarar jag. Raskt vinkar Sverker till sig närmaste servitris som har en namnskylt som det står ”Anna” på.
Sverker säger: ”Anders, tillåt mig presentera Anna. Hon har just serverat mig en fantastisk måltid och är en av världens bästa servitriser. Vad vill du beställa Anders?”
Anna vände sin blick mot mig och log.
Jag fick fram namnet på någon känd läsk och hon sade: ”Då ordnar jag det”
Ni förstår säkert vart jag vill komma. Med en mening har Sverker gett Anna världens bästa självförtroende. Han har dessutom förgyllt hennes dag och jag har nog sällan blivit serverad en läsk med sådan glädje. En del människor har den förmågan att lyfta andra och Sverker var en sådan.
För inte så länge sedan var professor Hans Rosling på samtliga sociala medier. En man med förmåga att förklara så att man begriper. Utan att lägga till eller dra ifrån fakta gjorde han det han var bra på.
Mitt under stormande flyktingdebatt tar han ner hysterin och förklarar att Sverige inte alls tar emot alla flyktingar. Han tar fakta direkt från UNHCR och förklarar dem begripligt och det verkar som om alla sansar sig för ett ögonblick.” Jag har rätt och du har fel! Vilken förebild.

Men åter till Sverker Toreskog.
Numera delas det ut ett pris i hans ära och det var inte mindre än sex tandtekniker som fick hans pris 2016. Ni har förtjänat priset och det är kul att det uppmärksammas.
Sverker var en mycket god ambassadör för oss tandtekniker. Vid varje framträdande vidhöll han vikten av ett bra samarbete med tandteknikern.
Är de tandläkare ni arbetar med bra ambassadörer för oss tandtekniker?
På Swedental runt 2010 stod jag och representerade vår yrkeskår i Praktikertjänsts monter. Det var öppen scen och Sverker var en av talarna. Det stod inledningsvis 30-talet personer och lyssnade och Sverker talade på svenska.
Efter cirka 10 minuter är det cirka 300 personer som lyssnar och Sverker har gått över till engelska, då det var flera från andra länder som nu stannat för att höra på hans presentation. Nu började det bli trångt i montern.
Det är rätt krävande att stå på en mässa. Man blir trött av sorlet och den torra luften. Fötterna värker i lågskorna. Så jag lyssnade kanske inte helhjärtat på Sverker denna gång.
Men mitt i anförandet har Sverker tydligen nämnt något om att det är viktigt att tandteknikern har rätt VP-tal på gipsen. Han vänder sig mot mig och från högtalarna hör jag plötsligt: ”Isn´t that so Mr Anders Linderoth?” Varpå hela publikhavet vänder sig mot mig. Det är i sådana lägen man inte kan göra så mycket annat än att göra tummen upp, vilket jag också gjorde.
Därefter lyssnade jag på varje stavelse i hans tal. Men sådan var han, Sverker. Bjöd alltid in till en dialog, och framhöll samarbetet med tandteknikern.
Jag var inte på hans begravning men jag hörde att många var där. Att man hade klätt kyrkan i röda halsdukar och att Sverker bjöd på en Dry Martini på efterfesten. Ja, du läste rätt.
Efter begravningen var det inte något deppigt kyrkkaffe. Det var fest – och så ska det vara i min förebilds liv.
Vem har ni som förebild i dag?
Skulle ni själva kunna vara en för oss andra – ni behövs i denna värld.

Att aldrig ge upp – Sverker, Siegfried och Roy.

”Har jag berättat när vi såg Siegfried och Roy i Las Vegas” sade Sverker.
”Nej”, sade vi medan snön yrde utanför Ystads Saltsjöbad efter en endagarskurs med minimalinvasiv tandvård. Det var kväll och snart skulle Sverker ta in sista beställningen.
”Jo”, fortsatte Sverker. ”Vi var i Vegas på kurs. En tandläkare som jag känner fyllde år så jag beslöt mig för att vi skulle se Siegfried och Roy.”
Biljetterna var slut så Sverker åkte till hotellet där showen skulle vara. Han tog hissen högst upp till hotellchefen som berättade att de inte kunde få tag i biljetter för de var slut. Hotellchefen undrade vem Sverker var och han förklarade. Troligen på bara det sätt som han kunde. Att han var tandläkare från Sverige och att hans vän fyllde jämnt.
Sverker fick inga biljetter av hotellchefen men tog i stället en taxi och bad chauffören att åka hem till Siegfried och Roy. De var inte hemma men en assistent tog emot vid grinden, varpå Sverker förklarade sitt ärende.
Det hela slutade med att Sverker fick tag i biljetter. De fick ett bord längst fram vid scenen och såg hela showen. Efter föreställningen kom Siegfried och Roy fram till Sverker och hans följe och undrade vem det var som satt vid presidentens bord. Bordet som bara finns då det är någon stor celebritet på besök.
”It´s me, Sverker and my friends. We are dentists from Sweden.”
Sensmoralen i detta är så klart att aldrig ge upp. Man kan göra i stort sett allt om man bara tar en annan väg när det blir stopp. Fråga Ingvar Kamprad (det finns en hel bok om honom).

Marknadsföring. Special thanks to Mr White.
En annan historia om Sverker är den om advokaten från London som skulle ha en hel KBF. Bron skruvades fast och därefter tog Sverker honom till Rondo i Göteborg för att avnjuta en show med Joe Labero. Föreställningen på första parkett var bra och när ridån gick ned stod det: ”Special thanks to Mr White” på ridån. Det kallar jag kundvård. Jag kan tänka mig att Mr White än idag berättar om denna kväll för sina kollegor.
Jag vill poängtera att jag bara har träffat Sverker ett tiotal gånger. Men det räcker för att fylla en ledarsida i tandteknikern. Tänker på Claes Myrin som gjorde många av hans jobb. Där finns nog material till en hel bok.

Tandtekniker från 1930.

Jag har haft förmånen att vara med över generationer i detta yrke. Jag råkar vara den tredje generationen tandtekniker i vår släkt. Även om jag inte var med från starten på 1930-talet så har jag trots allt fått en del information om vad som hände då.
När min farfar startade TL 1950 var det helt andra ordningar som gällde. Han hade gått lite kurser i Tyskland och man gjorde amalgamstansar i kvicksilver på labbet. En tekniker som tappade bort sin stans fick svaret att han fick välja på att få kicken eller att hitta stansen igen.
Han gjorde det sistnämnda. Det var samme tekniker som spände fast fastlagsbullarna (semlor kan de kallas också) på pakethållaren när han handlade fika till labb. Men Ystad är en gammal stad och kullerstensgatorna fick samtliga bakverk att bli en enda röra.
1950-talet var längesen, då var en lögn just en lögn. Idag är det en ”alternativ sanning”. Intressant ordval, men tiderna förändras.
Det var tider det – men teknikeryrket var helt nytt. Nästan som när IT-bubblan och den nya ekonomin jäste som mest i slutet av 1990-talet.

”Natten är lång i Ystad”.
Dessa ord kom från min far, Jan Linderoth, när jag just hade börjat arbeta hos honom 2001. Han syftade på alla de led jag skulle vaxa och gjuta innan jag kunde gå hem för dagen. Arbetsbördan vid anhopningar känner vi alla till men min far var bra på att sätta ord på allt.
Kanske ni behöver lite citat på er arbetsplats? Ni vet till exempel känslan i kroppen då man ska ta ut en stor porslinsbro och den visar sig vara full av porer i porslinet som kom i glansbränningen. På den känslan satte han ett citat: ”Fall gång på gång – förtvivla dock intet utan res dig igen” och så ett litet leende på det. Då var det inte kul men så här i efterhand är det rätt roligt.
Som förebild var min pappa en person som såg alla. Ingen glömdes bort. Det hände att min mor kände på tandborsten om den var blöt för att känna om min far hade varit hemma om och sovit. Så mycket jobbade han.
Jag brukade skoja med honom och säga att enda chansen att träffa honom var att själv bli tandtekniker. Vi fick arbeta sex år ihop och vi tog enligt mig igen allt som vi hade missat tidigare.
Pappa hade en förmåga att kunna lyssna och agera. Han var dessutom en riktigt bra tandtekniker. Tack för allt.
I dag tänker vi digitalt och det är en mycket spännande framtid som är på gång. Men en sak har varit viktig under hela denna period. Sammanhållningen inom vår yrkeskår och de förebilder som ryms inom den.
Med detta sagt önskar jag att du som ännu inte blivit medlem i Sveriges Tandteknikerförbund passar på att bli det. Vi behöver förebilder som du. Tillsammans kan vi göra underverk inom den bransch som vi bryr oss om så mycket.

Till minne av Jan Linderoth och Sverker Toreskog.
Två av mina förebilder som har gått ur tiden men lever vidare genom oss andra.


Anders Linderoth.

Fotnot: En del om historierna av Sverker har jag fått berättat för mig. Därför kan det möjligen ha skruvats på någon detalj. Men vem gillar inte en god historia. Pelle Rehnberg (son till Sverker) har läst texten innan och samtyckt till den…

Jan Linderoth.

Sverker Toreskog i Italien.