Urkorkat 130-årsfirande i Göteborg

Vad lyckat det blev med vårt firande på mässan i Göteborg! Knökat med glada människor som gjorde vår 130-årsdag riktigt minnesvärd.
Nu när vi snart är inne på år 131 tänker jag envist upprepa en sak som vi ofta säger: Sveriges Tandteknikerförbund är förbundet för alla på labb inte bara för den som äger labbet.
Studenter, anställda, entreprenörer, gipsare, porslinstekniker, protesare, vd:ar, bud, cadare, veteraner, bettskenefräsare, lärare och doktorer, ägare och alla andra vi inte klarar oss utan.
Det är en uppenbar sanning att det mesta av champagnen vi skålade med på 130-årsfesten betalades av oss som äger labben.
Och den som betalar är väl också den som har mest att säga till om, den som kan lyfta de frågor som är viktigast? Så kan vi förstås låta det vara och det som är bra för labbet gagnar även den som är anställd där på olika sätt. Men hur blir det nu då, då många av de vassaste kollegorna inte arbetar på tandtekniska laboratorier?
Tandläkare och industriföretag anställer tekniker och tandvårdskedjor startar labb. Tro mig, det är hög tid att vi som brinner för vårt yrke ser till att yrkesförbundet Sveriges Tandteknikerförbund blir ett självklart tillhåll för varje tandtekniker.
Den ensamma tandteknikern på kliniken behöver oss.



Jag sitter just nu i många rekryteringssamtal och frågar ibland om den sökande är med i förbundet. 
Av svaren förstår jag att vi har en bit kvar innan vi är där vi vill att det skall vara. Som ett samtal jag hade med en energisk ung tekniker som sökte en tjänst på Torbjörns Team. Han arbetar för fulla segel som tandtekniker men inte på ett tandtekniskt labb.
– Är du med i Sveriges Tandteknikerförbund?
– Neeej det är jag faktiskt inte. Jag är med i ett annat fackförbund.
– Vi är inget fack. Vi är ett yrkesförbund och av det du berättat för mig om dig själv förstår jag att du är en av dem som om några år borde sitta i styrelsen i stället för mig. Då måste du ju bli medlem.

Många flaskor bubbel blev det under vårt firande. Jag plockade upp en kork och blev som vanligt fascinerad av hur fiffigt uttänkt konstruktionen var, så jag glömde helt att ta av snittarna innan de tagit slut!
Korken ser faktiskt lite tandteknisk ut. Kanske beror min nördiga förtjusning på att jag är en av ”de slingriga trådarnas obarmhärtiga domptörer”?
Det var så de kallade oss ortodontitekniker på Eastmaninstitutet på 1990-talet. Jag skulle faktiskt lätt kunna göra en sådan här om en beställning kom från Bernard Pertois, som verkar ha tillverkat den.
Men den skulle bli för bra och givetvis för dyr! Skämt åsido, visst är det just på denna punkt vår bransch står och väger. Vi har det i fingrarna och har lite svårt att acceptera att det vi gör ibland är onödigt bra och därför en aning för dyrt.
Låt oss ta reda på vad AI och datorer inte kan göra och se till att bli bäst på just det. Kliv fram som den expert du är och kommunicera med dina kunder. Se till att det som kommer från maskinerna verkligen håller måttet i mötet med en unik patient. Det du jobbar med är betydligt mer komplext än en kork med ståltråd.

Det är gyllene tider för nya tandtekniker i vårt lilla land men det är inte så många som kommer ut från skolorna varje år. Varför är det så? En stor del av de som börjar, avslutar inte utbildningen.
År 1985 när jag sökte in till Grantorpsskolan i Stockholm, var det på vippen att jag inte kom in alls. Jag stod på reservplats och hoppades och hoppades. Det kanske är likadant för ungdomar i dag?
 Det blev många spontana samtal om detta under dagarna i Göteborg. Det visade sig att många av oss som stannat kvar i yrket var just de som nästan inte kom in på utbildningen.
Det är ett faktum att det finns studenter som blir förvånade då de upptäcker vilket yrke de är på väg in i och därför väljer att gå vidare till något helt annat. Grymt att upptäcka det efter månader av studier.
Grymt mot vår bransch att någon med en längtan till vårt udda yrke inte får chansen utan fångas upp av något annat.
Nog finns det något vi kan göra åt detta? 



Det finns många förslag. Vi skulle kunna göra en dokumentärfilm om tandteknikeryrket. Den behövs för att skildra de mindre uppenbara delarna av yrket. Det är ett mysigt "pysselyrke” – men det sker under tidspress. För att bli kvar i yrket behöver vi tycka om även att bli skickliga på detta.
Du som läser detta just nu kan göra skillnad. Ta dig ur din bekvämlighetszon, träng dig på. Då ser du till att vårt förbund också kan få fira 200-årsjubileum så småningom. 



Torbjörn Åkesson
Ledamot Sveriges Tandteknikerförbund

Image