Lisa är första tandteknikern att bli docent


Det har varit ett annorlunda år, ett år som har omfattat små som stora utmaningar. För mig, Evaggelia, som kallas för Lisa och är universitetslektor och programansvarig på Tandteknikerprogrammet, Odontologiska fakulteten, på Malmö universitet, inleddes året i januari med examinationer och terminsstart, som det ska vara.
I februari lämnade jag in min docentansökan. Docent är en akademisk titel som visar att man har breddat och fördjupat sin forskning och fått en högre vetenskaplig kompetens än doktorsexamen. Det finns endast fem disputerade tandtekniker i Sverige och i skrivande stund, en docent och en doktorand, båda på Malmö universitet.
Men så i mars, blev fokus något helt annat än bara studentundervisning, forskning och samverkan – det blev ett snabbt och omtumlande byte till att anpassa verksamheten, precis som för alla andra. Från en vardag med rutiner, till något helt annat med stor ovisshet och oro.
Undervisningen fick anpassas till distans-/webbaserad i så stor utsträckning det gick och i kombination med nödvändig färdighetsträning på laboratoriet, dvs ”blended learning”. Nästan över en natt lärde och anpassade sig alla till Zoom och Teams och jag är mycket imponerad och tacksam för engagemang och tålamod från alla studenter, kollegor, våra nätverk, tandtekniska laboratorier och dentalindustrin.
Vilken anpassning och utveckling!

Så kom hösten och i november, 11/11 2020, efter granskningsprocess och formalia, var det dags för min docentföreläsning och slutligt godkännande. Föreläsningen finns tillgänglig via Mau.play.
Jag disputerade våren 2014 med avhandlingen ”Micromechanical retention and chemical bonding to polycrystalline dental ceramics. Studies on aluminum oxide and stabilized zirconium dioxide.”
I korthet handlar min avhandling om hur man får tandersättningar av keramiska material som zirkonia att sitta fast på tand genom adhesiv cementering.
Som en naturlig del av mitt avhandlingsarbete omfattar nuvarande projekt keramers materialegenskaper och förbehandling.

Nya generationer av högtranslucent zirkonia eller zirkoniaförstärkta glaskeramer har blivit ett allt vanligare materialval vid tandersättningar. Materialens egenskaper skiljer sig och kräver att alla i tandvårdsteamet är medvetna om vilken material- och processhantering samt konstruktionsdesign som behövs för att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat.
Adhesiv cementering av dentala keramer kräver stor noggrannhet och det är viktigt att fabrikanternas instruktioner följs. En lämplig förbehandling av keramernas och tändernas ytor såväl som val av ett lämpligt adhesivt cementsystem är nödvändigt för att uppnå en optimal bindning. Prognosen för konstruktionerna är beroende av materialens hantering och cementeringsförfarandet.

Cementering av implantatstödda konstruktioner, utanför patientens mun, behöver också utvärderas. Materialen i cementsystemen, handhavande inför och cementeringsprocess har tidigare varit kopplat till klinik.
För dessa konstruktioner sker cementeringsprocessen oftast på det tandtekniska laboratoriet, där tandteknikern har fått ett nytt moment och identifierat ett kunskapsbehov.
Högre krav ställs på tandtekniker och tandläkare/kirurg utifrån materialval, design och korrekt handhavande vid framställningsprocess till utlämning och vi behöver ”the know how and know why”.

Docent i odontologisk materialvetenskap innebär bland annat att det ges förutsättningar och möjlighet att bygga nätverk och forskningsprojekt med tandläkare, kirurger, sjukvård och industrin. Det är utvecklande och roligt för mig med befordran, men också för vår profession. Vår profession synliggörs och fler tandtekniker kan börja forska. Vi har inte bara en färdighet och kreativitet att skapa nya tänder, utan vi har kunskap och förståelse, som är specifik och viktig i behandlingsprocessen.
Vi är en viktig teammedlem, en given kollega i dialog med tandläkare och patient.

Evaggelia Papia,
Docent i odontologisk materialvetenskap

Rulla till toppen