Varför gör aldrig någon någonting?

Ibland undrar jag hur vi människor är funtade. Kanske är vi egentligen tillverkade för att anstränga oss så litet som möjligt och för att tänka så litet som möjligt. Kanske har vi också någon inbyggd mekanism som gör att vi är tveksamma till alla de som faktiskt gör någonting.
Framför allt är vi, av någon underlig anledning, tveksamma till dem som faktiskt försöker förändra det som inte är så bra och som vill ha reda på hur de gör det bäst genom att till och med fråga oss andra vad vi tycker.
De som skriver lathundar för att göra det enklare för oss andra, som skickar enkäter och gör undersökningar, som försöker trycka på varhelst de kan för att påskynda processer som alla vi andra vet är nödvändiga, men som vi kanske tycker kan vänta ett tag för att de är lite för jobbiga.
Jag pratar både om alla dem som faktiskt har bidragit till stora förändringar och de som i dag försöker på alla sätt få oss andra latoxar att vakna ur den koma vi ofta befinner oss i, och i stället faktiskt försöka hjälpa till åtminstone lite för att få till den där förändringen som är helt nödvändig.

Martin Luther King försökte få oss alla att förstå det djupt orättvisa i den rasism som härjade och härjar överallt i världen. Och att människors hudfärg påverkar hur vi behandlar våra medmänniskor.
Suffragetterna i England försökte få oss att förstå det orättvisa i att halva mänskligheten inte fick vara med och rösta om vår gemensamma framtid.
Greta Thunberg försöker få oss att förstå hur eländigt vi alla behandlar den planet vi bebor genom att hänvisa till de helt oemotsägliga bevis som framläggs dagligen av olika forskare.
Martin Luther King blev mördad, suffragetterna blev fängslade och Greta Thunberg får ofta svaret att hon borde gå i skolan i stället för att hålla på och protestera.
Vad är det som gör att många av oss kritiserar dem som försöker förändra det som helt nödvändigt måste förändras?
Varför ger vi oss på budbärarna och dem som försöker få till förändringar i stället för att stötta, komma med råd och faktiskt själva bidra med något?

Nu tror jag i och för sig att knappt någon av oss är beredd att ta till så drastiska åtgärder som mord, att låsa in människor i fängelser eller tvinga människor att gå i skolan, men om man nagelfar sig själv så finns alltid den där kommentaren nära till hands; varför gör aldrig någon någonting?
Extra tydligt blir det ofta i sociala medier där gnällspikarna är legio, alla vet alltid bäst. De sociala medier som har gett alla möjligheten att ha åsikter om precis allt utan att för den skull ha den ringaste kunskap i något av ämnena, från invandring till feminism och epidemiologi. Åsikter som förr sorterades bort av lokaltidningens insändrarredaktion innan de spreds vidare till allmänheten.
Ofta är det naturligtvis politiker som är föremål för de misshagliga kommentarerna. Alltså våra folkvalda i den demokrati vi bor i. Det vill säga de människor som de bittra och arga människorna framför tangentborden har varit med och valt.
Så vad är deras alternativ? Ska vi inte välja dem som ska representera oss via allmänna val? Är diktatur lösningen? Ska vi ha gnällspikarna som diktatorer?

Det här gäller egentligen alla nivåer i samhället vad gäller valda styrelser, men hur kommer det sig då att alla dessa människor som vet bäst och som är snabba på att kritisera alla andra, inte själva kandiderar och ställer upp för att bli valda på de olika styrelsepositioner som finns i samhället. Vad hindrar dem?
Från den lokala idrottsklubben, till kommun, landsting och även riksdag.
Kanske är det så enkelt att ingen skulle välja dem just för att de är såna trista gnällspikar och att de faktiskt inte har några egna idéer. Det är nog en del av svaret. Därför blir de också ofta begränsade till ett bittert tyckande om allt och alla på de olika sociala plattformar som finns på nätet.

Man kan också undra om det enkla mänskliga agerandet, eller snarare brist på agerandet finns i andra delar i samhället.
Vi får ofta möjlighet att uttrycka våra åsikter i andra sammanhang, via enkäter och undersökningar, i tidningar och andra massmedier?
Det kan till exempel vara några studenter som skickar en enkät till alla medlemsföretag i en organisation och ber dem om hjälp med sitt examensarbete som kan handla om – exempelvis offentliga upphandlingar.
Ett examensarbete som är tänkt att väcka debatt i en fråga som många i organisationen har starka åsikter om.
Bara ett fåtal svarar.
Bara några veckor senare väcks frågan varför ingen inom organisationen gör något åt offentliga upphandlingar.

Där någonstans kan det finnas utrymme för en viss eftertanke. Tycker jag.

Björn Hasselblad
Chefredaktör Tandteknikern

Image