Funderingar som blivande tandtekniker

När jag först fick frågan om jag ville skriva en ledare blev jag nervös. Jag har ju aldrig kunnat skriva. Jag fick samla mig lite och sen dämpades nervositeten, som sedan ersattes med tacksamhet för förtroendet samt en viss stolthet.
Hade jag fått frågan för ett par år sedan hade mitt svar, utan tvekan, varit att jag inte vågat, men i och med att jag hittat mig själv på ett sätt jag knappt trodde var möjligt så kände jag mig redo för denna utmaning som det för mig faktiskt är.
Med drygt ett halvår till examen är det många tankar som rusar genom huvudet. Jag är glad att mitt första år på Tandvårdshögskolan i Malmö inte skuggades av pandemin. Det gav mig en chans att landa i allt vad det innebär att vara ny på en utbildning.
Lärarna har alltid låtit en öppna upp för diskussion om det är något man inte håller med om, vilket i allra högsta grad ger en möjlighet till påverkan och personlig utveckling.

Under mitt andra år kom den förrädiska pandemin som vi alla vid det här laget känner till. I samma veva skulle jag och mina kurskamrater ut på vår praktik. Oron över att hitta en praktikplats hängde över en, dels på grund av pandemin, dels på grund av ens bristande självförtroende i sin kommande roll som tandtekniker.
Allt löste sig tack och lov trots att man några månader tidigare hade
suttit hemma vid sitt skrivbord och gjort sin första tanduppsättning.
Kan det ha varit tack vare den tanduppsättningen som jag senare fick mitt första sommarjobb på en protesavdelning innan jag ens var klar med utbildningen tro?

Praktiken har hittills varit väldigt rolig och lärorik. Jag valde att ha min praktik på två olika laboratorier. Först och främst ville jag se hur olika ställen kunde se ut och vara uppbyggda. Sen valde jag så pass få ställen för att jag ville ha möjlighet att lära känna personerna på respektive laboratorium.
Än så länge känner jag mig väldigt nöjd med mina val eftersom allt levt upp till mina förväntningar med god marginal. Dock var det inte en helt spikrak väg till att få min praktikplats. Jag fick ett par ”nej” och det var jag inte ensam om.
Vi är relativt många tandtekniker­studenter och jag tror att alla gynnas av att laboratorierna är mer positiva till att ta emot oss studenter.
Studenterna har möjlighet att skapa kontakter och de olika laboratorierna har chansen att forma och lära känna blivande kollegor.

Innan jag har tagit mig fram till examen står jag tillsammans med mina kurskamrater inför en rad utmaningar. Mestadels roliga utmaningar, men fortfarande utmaningar. Exempelvis ska vi hitta ett sätt att fira som alla känner sig bekväma med.
Det kan låta lätt, men det är hittills en av de största utmaningar jag stött på under min studietid, då det är viktigt att vi tillsammans skapar ett härligt minne som sammanfattar vår studietid.
Vi ska dessutom planera och genomföra det viktigaste arbete många av oss någonsin gjort – kandidatuppsatsen. Känslan just nu är nervositet, men till sommarnumret 2022 kanske jag till och med skickar in vårt arbete till Tandteknikern.
Nu börjar jag närma mig slutet av min praktiktid. Än vet jag inte helt säkert vad jag vill rikta in mig på eftersom jag tycker att alla delar är roliga och sti­mulerande, men jag är öppen för vad som än kommer att erbjudas.
Jag är evigt tacksam för allt stöd och förtroende jag har fått från olika personer i olika stadier under min resa. Jag längtar tills jag är färdig och kan ta mig an alla nya utmaningar jag har framför mig inom mitt kommande yrke, men till dess ska jag försöka ta till vara på den sista studietiden.

God Jul och Gott Nytt År! Vi ses när den blomstertid nu kommer…

Gabriella Marklund
Sistaårsstuderande på tandteknikerutbildningen
Malmö universitet

Image