Inför valet har vi ställt sex tandvårdsfrågor till representanter för alla riksdagspartier.
Här är svaren från Lina Nordquist sjukvårdspolitisk talesperson för Liberalerna
1. Vad anser ni om tiotandvården och hur vill ni säkerställa att tandvårdsreformen inte leder till att ersättningen pressas så hårt att svensk tandteknisk produktion slås ut?
– Centerpartiet anser att tandvård precis som annan vård behöver ges utifrån behov. Vi är därför positiva till att högkostnadsskyddet stärks för 67+ år eftersom det är en grupp med stora behov, där många samtidigt avstått från tandvård på grund av höga kostnader. Vi är samtidigt kritiska till delar i tandvårdsreformen. Vi ser vi med oro på utformningen av de statliga referenspriserna. Vi har varnat för att dessa priser är för lågt satta, vilket riskerar att tvinga fram användning av billigare material och protetik av sämre kvalitet och estetik. En sådan prispress hotar inte bara kvaliteten för patienten, utan kan i förlängningen leda till att privata tandvårdskliniker slås ut, särskilt på landsbygden där tillgängligheten redan är en utmaning. Vi är även kritiska till att reformen fråntar patienten möjligheten att själv välja ett dyrare material eller en bättre behandling och betala mellanskillnaden ur egen ficka. Vi anser att det måste vara möjligt för patienter att göra sådana tillköp, precis som man kan göra när man väljer glasögonbågar med bidrag. Lägsta pris får inte vara det enda som styr.
2. Vill ni aktivt verka för att tandtekniska produkter även i fortsättningen tillverkas i Sverige/EU – eller accepterar ni en utveckling där produktionen flyttas till lågkostnadsländer?
– Vi tror på en fri marknad. Det avgörande för oss är inte var en produkt tillverkas, utan att den håller mycket höga krav på kvalitet och säkerhet. Detta gäller oavsett om produktionen sker i Sverige, EU eller i andra delar av världen. Samtidigt behöver vi se till att den svenska marknaden är tillräckligt attraktiv för att säkra tillgången till högkvalitativa och innovativa tandtekniska produkter. Risken med referenspriserna inom tiotandvården är dock att mer produktion tvingas i väg utomlands eftersom ett lågt pris premieras före en god kvalitet.
3. Hur vill ni säkerställa full spårbarhet, kvalitetskontroll och patientsäkerhet för tandtekniska produkter – även när de produceras utanför Sverige?
– För att garantera spårbarhet och säkerhet för patienten måste ansvariga myndigheter övervaka att de produkter som används i Sverige uppfyller ställda kvalitetskrav. EU:s förordning för medicintekniska produkter (MDR) syftar till att förbättra patientsäkerheten men har skapat mycket byråkrati och flaskhalsar vilket påverkar tillgången på produkter och innovation negativt. Vi välkomnar därför Läkemedelsverkets arbete för att stärka kvaliteten och tillgången till patientsäkra tandtekniska produkter.
4. Är ni beredda att justera ersättningssystemet så att det speglar de verkliga kostnaderna för material, teknik och kvalitet – eller vill ni att lägsta pris fortsatt ska styra?
– Vi vill säkerställa en tillgång till en god tandvård i hela landet. Det är därför avgörande att TLV kontinuerligt ser över och vid behov justerar sina beräkningsmodeller så att de verkliga kostnaderna avspeglas i referenspriset. Det är inte rimligt att lågt pris är viktigare än god kvalitet.
5. Kommer ni att ställa krav på kvalitet, hållbarhet och ursprung i offentlig tandvård – eller vill ni att upphandlingar fortsatt ska avgöras av lägsta pris?
– Vi anser att offentliga upphandlingar inom tandvården inte enbart ska avgöras av lägsta pris. Kvalitet, hållbarhet och säkerhet måste väga tungt.
6. Vilka konkreta åtgärder vill ni genomföra för att säkra utbildning, kompetensförsörjning och teknikutveckling när det gäller tandteknik i Sverige?
– För att säkra den framtida kompetensförsörjningen inom svensk tandvård och tandteknik krävs flera konkreta åtgärder. Vi vill att fler ska utbilda sig till tandvårdsyrken och att dessa utbildningar ska ingå i de satsningar som stat och regioner gör för att utbilda mer vårdpersonal.
Vi har föreslagit att ett nationellt bastjänstgöringsår (BT) införs för nyexaminerade tandläkare. Detta skulle höja kvaliteten, stärka patientsäkerheten och underlätta övergången från utbildning till yrkesliv. Genom att koppla ekonomiska incitament, som högre ersättning eller förtur till specialistutbildning, till placeringar i glesbygd kan vi dessutom öka tillgången till tandvård i hela landet.
Mer generellt ser vi ett enormt behov av att stärka yrkesutbildningarna i Sverige. Yrkeshögskolan är en matchningssuccé som vi vill bygga ut kraftigt. Vi vill också återinföra så kallade branschskolor, som i nära samarbete med näringslivet kan erbjuda specialiserade utbildningar som svarar mot arbetsmarknadens behov. En sådan modell skulle vara mycket lämplig för att säkra kompetens och teknikutveckling även inom avancerade områden som tandteknik.