Historia
Sveriges Tandteknikerförbund bildades 1888
1888 bildades Sveriges Tandteknikerförbund, 105 år senare, 1993, fick Sverige sin första högskoleutbildning i tandteknik.
Tandvårdsreformer har påverkat de tandtekniska företagen i Sverige och branschen i stort under många år. 1972 informerades det om en kommande tandvårdsreform. Detta påverkade tandteknikerna stort, då patienterna väntade med att söka vård tills det datum reformen skulle dra i gång. Orderingången månaderna innan stannade av nästan helt.
En allmän tandvårdsförsäkring infördes i Sverige 1974. Syftet var att göra tandvård ekonomiskt tillgänglig för hela befolkningen på lika villkor. Försäkringen omfattade alla typer av behandlingar och subventionen omfattade alla åtgärder.
Detta fick som följd att många nya tandtekniska företag startade och det krävdes nyanställningar för att möta den stora arbetsmarknadsökningen som kom.
Dåvarande tandvårdsstatus var inte god och vården var kraftigt subventionerad. Tandtekniska produkter tillverkades mer eller mindre dygnet runt. Priset på produkterna var fast och fastställdes av Försäkringskassan baserat på tidsstudier.
På bilden de två första paragraferna av de stadgar
som skrevs 1888 då förbundet bildades.
Åtgärdspriserna var fördelade på ca 55 procent tandläkarkostnad och 45 procent tandteknikerkostnad.
Dåtidens utbildning var statlig och ett krav vid öppnandet av ett tandtekniskt företag var att man skulle ha arbetat som tandtekniker i minst två år efter behörighet för att starta ett tandtekniskt företag. Företaget måste dessutom bli auktoriserat av Socialstyrelsen.
Problemet var att det utbildades för få tandtekniker, så nyanställningarna skedde i stället i stor utsträckning bland outbildad personal.
Statens utgifter för tandvård ökade emellertid kraftigt, en fördubbling mellan 1974 och 1980. För att motverka detta fick patienterna gradvis betala en allt större del av tandvårdskostnaderna. Dessa kostnadsökningar skedde i januari och i juli månad. Som följd av detta blev arbetsbelastningen stor månaderna innan höjningarna trädde i kraft.
1993 blev Tandteknikerutbildningen en treårig högskola/universitetsutbildning och 1996 var det 3 600 personer som arbetade med tandteknisk verksamhet i Sverige.
Två år innan den nya tandvårdsreform som trädde i kraft den 1 januari 1999, föll den tandtekniska delen ur tandvårdsförsäkringen vilket ledde till fri prissättning, Det kvarstod inte heller något auktorisationskrav på företagen. Följden blev kraftiga prisdumpningar på produkterna.
I samband med reformen 1999 upphörde även den tidigare prisregleringen på tandvård och prissättningen blev fri även för tandläkare.
Avsikten med det nya tandvårdsstödet, som omfattade alla från 20 års ålder, var att ge ett ekonomiskt stöd till den så kallade bastandvården och ett visst, men mycket begränsat, stöd för protetiska åtgärder (kronor, broar, implantat m.m.).
Syftet var att ge ekonomiskt stöd för att förhindra framtida större tandvårdsbehov. Denna utformning av tandvårdsstödet ledde emellertid till höga kostnader för dem som hade behov av omfattande protetiska åtgärder. Detta gällde inte minst äldre personer. Som följd av detta gick den tandtekniska branschen in i en djup depression
På kort tid halverades tandteknikerkåren.
Regelverket ändrades den 1 juli 2002 för patienter som var 65 år eller äldre; ersättningsnivåerna för bastandvården höjdes och ett högkostnadsskydd för protetiska behandlingar infördes. Återigen började marknaden öka för kvarvarande tandteknikerkår och en viss stabilisering skedde.
Sveriges riksdag beslutade om en ny tandvårdsreform, som infördes den 1 juli 2008.
Syftet med reformen var att utvidga den förebyggande tandvården och att erbjuda tandvård till en rimlig kostnad för personer med stora tandvårdsbehov.
Riksdagen införde därför ett allmänt tandvårdsbidrag (ATB) för att öka besöksfrekvensen och ett högkostnadsskydd för att minska de ekonomiska hindren för personer med stora tandvårdsbehov att genomföra den tandvård de behöver.
Nya tidsstudier gjordes och referenspriserna på åtgärderna sågs över. Prisbilder på tandtekniska produkter skiljer sig i dag stort. De etablerade företagen följer i stort de tandtekniska referenspriserna, detta är mer eller mindre ett måste om man ska kunna följa de regelverk som finns och överleva ekonomiskt.
På marknaden finns det, som tidigare, även import från lågprisländer och även en lågprismarknad som bygger på inhemsk produktion, med vilka material och metoder vet vi dock inte så mycket om.
Från början på 1990-talet så har marknaden (till cirka 40 procent) styrts av landstingens upphandlingar. Siffran är (2019) cirka 20 procent.
2019 fanns det cirka 400 aktiva tandtekniska företag kvar i Sverige och cirka 1 700 personer arbetar i dessa.
Branschens årsomsättning är cirka 1,7 miljarder.
På Läkemedelsverket är det 502 företag registrerade, av dessa är ett sextiotal tandläkarkliniker och några inte fullt ut aktiva tandtekniska företag. Det finns även dentalleverantörer med tandteknisk produktion och ett antal aktiva företag som inte är registrerade hos Läkemedelsverket som tillverkare.
Den nya tekniken har etablerat sig stort, och i snabb takt förändrar den dagliga produktionen. Men den har faktiskt inte, som tidigare förutspåtts, skapat färre arbetsplatser, snarare så har personalen vidareutbildats och ändrat arbetsuppgifter.
Olle Sahlin