Vetenskap
Här publicerar vi vetenskapliga artiklar på temat tandteknik. Har du något som du tror är intressant hör av dig till tandteknikern@dentallab.se
Bindningsstyrka mellan protesbas och protestand beroende på framställningsteknik och åldring
Scanna eller klicka här om du vill läsa hela Linas och Blankas examensarbete.
Blanka Cronberg.
Lina Rasho.
Handledare: Andreas Kartassis och Camilla Johansson.
Examensarbete Vt2024
Tandteknikerprogrammet.
Odontologiska fakulteten, Malmö universitet.
Bakgrund
Förlust av tänder kan orsaka bekymmer för många individer såsom försämrad fonetik, tuggfunktion och estetik. För att förbättra livskvaliteten relaterad till oral hälsa krävs möjlighet till tandvård, men kostnaden för behandlingar kan begränsa behandlingsalternativen. Avtagbara helproteser och delproteser används som ett populärt behandlingsalternativ och är även kostnadseffektiva jämfört med andra behandlingsalternativ.
Den konventionella tillverkningstekniken för avtagbara proteser involverar långa och tekniskt känsliga processer för materialhantering, uppvaxning och tanduppsättning, samt inbäddning och polymerisation av varmpolymeriserad poly-metyl-metakrylat (PMMA). Denna process innebär en viss grad av termisk och polymerisationskrympning, vilket kan leda till att passformen mot slemhinnan inte blir optimal, samt att ocklusionen inte blir gynnsam för patienten. Vid fräsning av proteser sker ingen polymerisationskrympning. Disken för frästa proteser är för-polymeriserad och tillverkas under höga temperaturer och tryck, vilket leder till att materialet får högre densitet jämfört med den konventionella metoden och därmed kan ge en bättre passform. Mer än 40 procent av de som använder avtagbara proteser upplever åtminstone en slemhinneskada relaterad till protesen. Ett vanligt problem är skavsår, det vill säga röda eller vita sår som uppstår på grund av dålig passform, vilket ofta uppkommer när protesen är ny. Andra komplikationer är fraktur mellan protesbasen och akryltänder, vilket är en betydande utmaning när det gäller helproteser. Mellan 22% och 30% av reparationerna av helproteser görs på grund av att tänder lossnat från protesbasen.
Det digitala arbetsflödet blir allt vanligare, samtidigt som efterfrågan på olika resinmaterial för avtagbar protetik är stor. Dock är kunskaperna om materialegenskaper fortfarande begränsade. Framför allt finns det få undersökningar gällande hur stark bindningen mellan printade eller frästa protesbaser och tillhörande proteständer är.
Syfte
Studiens syfte var att utvärdera bindningsstyrkan mellan protesbas och protestand beroende på framställningsteknik med 3D-printning eller fräsning, och efter åldring.
Frågeställning
Hur stark är bindningen mellan protesbas och protestand, beroende på framställningsmetoden, före och efter åldring?
Material och metod
Totalt framställdes 40 provkroppar (se Figur 1) varav 20 tillverkades genom 3D-printning (P) med SprintRay EU (SprintRay GmbH, Iserlohn, Tyskland) och 20 genom fräsning (F) med Ivotion (Ivoclar Vivadent AG, Schaan, Liechtenstein). Hälften av de frästa (TF) och 3D-printade provkropparna (TP), det vill säga 10 av varje, utsattes för 5 000 termocykler i temperaturerna 5 och 55 °C (T) och förvarades i destillerat vatten i 48 timmar vid en temperatur på 37° C. Bindningsstyrkan mättes genom ett skjuvkrafttest enligt standardiserade metoder.
One-way ANOVA och Tukey’s test användes för statistisk utvärdering av resultaten där signifikansnivån sattes till α=0,05. En frakturanalys utfördes för att bedöma frakturtyper.
Resutat
Resultaten visade att P hade en signifikant högre bindningsstyrka än F (p<0,001). Skillnaden kvarstod även efter åldring. Det var ingen signifikant skillnad (p=0,626) i bindningsstyrkan mellan F och TF. TP uppvisade signifikant lägre bindningsstyrka jämfört med P (p=0,007).
Utmattning av implantat-förankrade bro-konstruktioner med ett frihängande led och två olika fixturdiametrar – En pilotstudie
Scanna eller klicka här om du vill läsa hela Ahmeds och Mohammeds examensarbete.
Mohammed Al-Haideri.
Ahmed Yassin.
Handledare: Camilla Johansson.
Examensarbete (15 hp)
Malmö universitet Tandteknikerprogrammet
Odontologiska fakulteten Malmö.
Sammanfattning
Syfte: Syftet med studien är att utvärdera hur implantatförankrade brokonstruktioner på distansnivå med frihängande led motstår utmattning genom dynamisk belastning och termocykling beroende på fixturens diameter.
Material och metod: Totalt framställdes två grupper beroende på fixturens diameter, 3,5 eller 5,0 mm, med tre provkroppar per grupp (D3,5 och D5,0). Provkropparna bestod av två fixturer motsvarande position 34 och 35 och ett frihängande led på 36 med plattformarna ASTRA TECH 3,5×9,0 mm eller 5,0×9,0 mm inkluderat distanser 20° Uni Abutment och standardiserade frästa broar i CoCr på distansnivå.
Ett dynamiskt utmattningstest genomfördes med hjälp av tuggsimulator med samtidig termocykling 5°C och 55°C. Belastningen på 250 N applicerades på det frihängande ledet under maximalt 6×105 cykler med 1,5 Hz.
Provkropparna kontrollerades visuellt och taktilt var
50 000:e cykel för att undersöka om fraktur, deformation eller påverkan på skruvförband uppstått. De frakturerade provkropparna undersöktes i ljusmikroskop för att analysera frakturytor och eventuella deformationer.
Resultat: I grupp D3,5 klarade en provkropp 600 000 cykler utan att lossna eller frakturera, en fick skruvlossning och en fick skruvfraktur. I grupp D5,0 fick två provkroppar skruvfraktur och en fick skruv-/distanslossning.
Slutsats: • Implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led tenderar att motstå utmattning bättre med mindre fixturdiameter än med större fixturdiameter.
• Fixturer med diameter 5,0 mm visar större tendens för skruvfrakturer och skruvlossning jämfört med fixturer med 3,5 mm.
• Mer omfattande studier beträffande implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led och olika fixturdiametrar krävs för att säkerställa resultaten.
Nyckelord: Brotthållfasthet, Dentala implantat, Fast protetik, Frihängande led, Implantatvinkling, Utmattning.
Färgstabilitet hos protesbasmaterial beroende på framställningsteknik efter borstning, åldring, kaffeförvaring och rengöring
Scanna eller klicka här om du vill läsa hela Ewas och Amandas examensarbete.
Ewa Chojnacka
Amanda Holmgren
Handledare: Andreas Kartassis, Evaggelia Papia.
Examensarbete (15 hp) Malmö universitet.
Tandteknikerprogrammet Odontologiska fakulteten Malmö.
Sammanfattning
Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos konventionellt varmpolymeriserat,
fräst och 3D-printat material för protesbaser efter
borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring.
Material och metod: Tio provkroppar av ett material per teknik framställdes; konventionell (ProBase Hot, Ivoclar), CAD/CAM subtraktiv (Ivotion Base, Ivoclar) och additiv teknik (Lucitone Digital Print, Dentsply). Diskformade provkroppar slipades till 3mm x 10mm och polerades. Färgkoordinaterna L*a*b* mättes genom spektrofotometri före och efter alla behandlingarna.
Provkropparna borstades i 50 minuter, termocyklades i 10 000 cykler, förvarades 12 dagar i kaffe och
därefter rengjordes de med alkalisk peroxid.
Medelvärdet av L*a*b* registrerades och färgskillnaderna (ΔEab, NBS) beräknades. Resultatet registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukeys test med signifikansnivån α=0,05.
Resultat: I jämförelse mellan materialgrupperna hade 3D-printat högst medelvärde i färgskillnad (ΔEab 1,17) följt av fräst (ΔEab 1,14) och varmpolymeriserat (ΔEab 0,91).
Alla värden var under MT, vilket innebär ‘’mycket god färgmatchning’’.
Ingen signifikant skillnad fanns mellan materialgrupperna. Av behandlingarna gav termocykling störst missfärgning (ΔEab 1,30), följt av kaffeförvaring (ΔEab 1,15), rengöring (ΔEab 1,04) och borstning (ΔEab 0,81).
Signifikanta skillnader för färgskillnaden, ΔEab, observerades: varmpolymeriserat efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,003), och fräst efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,002)
Slutsats: Färgstabiliteten hos protesbasmaterial är beroende av material och framställningsteknik.
3D-printat material har lägst färgstabillitet följt av fräst och konventionellt varmpolymeriserat.
Trots detta är medelvärdena för färgskillnaden inom gränsvärdena för en mycket god färgmatchning för alla material. Alla material hade acceptabel färgstabilitet efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring.
Nyckelord: Färgstabilitet, Polymerer,
Protesbasmaterial, Spektrofotometer, Termocykling.
Mekaniska egenskaper hos material för bettskenor framställda genom 3D-printning, fräsning och konventionell teknik
Läs hela Daniels och Saras examensarbete << HÄR >>
Sammanfattning
Bakgrund
Bettskena är en behandlingsform med flera olika användningsområden då den bland annat används som en individanpassad behandling för patienter med temporomandibulär dysfunktion.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vuxentandvård finns ett vetenskapligt underlag där käkfunktionsstörning generellt uppges ha en stor påverkan på hälsan. Störningarna kan orsaka smärta, vävnadsskador, nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala samt har en stor påverkan för individen både psykologiskt och socialt.
För att en bettskena ska fungera optimalt behöver den ha goda mekaniska egenskaper så att den exempelvis inte går sönder då patienten gnisslar tänder. Dessutom behöver en bettskena ha lång livslängd, då bettskenor är relativt dyra att införskaffa.
Egenskaper såsom en god böjhållfasthet samt motståndskraft mot nötning och långdraget slitage vid kliniska förhållanden är mycket eftertraktade.
Bettskenor framställs genom konventionell eller digital framställning. Vid konventionell framställning framställer tandteknikern bettskenor genom varmpolymerisering. Pulver och vätska bestående av polymer och monomer blandas, dessa reagerar med varandra och bildar polymerkedjor.
För att polymerkedjorna ska härda så fullständigt som möjligt värms och pressas materialet. Vid digital framställning används additiv teknik som 3D-printning där materialet byggs upp lager på lager eller subtraktiv teknik där man fräser fram den slutliga produkten ur ett massivt block.
De digitala framställningsmetoderna som används idag har utvecklats anmärkningsvärt de senaste åren. Metoderna möjliggör en snabbare samt mer effektiviserad framställningsprocess, då många steg elimineras jämfört med traditionella metoder.
Den digitala framställningen är även bättre från hälsosynpunkt eftersom tandteknikern inte exponeras lika kraftigt för biprodukter som ångor och mikropartiklar som uppkommer under tillverkningsprocessen vid konventionellt framställda bettskenor.
De laborativa studierna som i dagsläget berör mekaniska egenskaper hos digitalt processade material som används vid bettskenor drar övergripande samma slutsats.
Materialen med lägst böjhållfasthet och hårdhet är materialen som används vid additiv 3D-framställning. Materialen med högst böjhållfasthet och hårdhet är materialen som används vid fräsning och konventionella framställningsmetoder.
Anledningen till att de frästa materialen har så höga värden är troligen på grund av hur blocken framställts. Blocken produceras i en kontrollerad miljö med hög värme och högt tryck som resulterar i att blocken är fria från porositeter.
Enligt studier kan frästa material från olika fabrikörer skilja sig anmärkningsvärt i mekaniska egenskaper. Dock är dokumentationen kring materialen som används för digitalt framställda bettskenor begränsad.
Syftet med denna experimentella studie var därför att utforska de mekaniska egenskaperna hos digitalt och konventionellt framställda material och deras användningsområden närmare.
Material och metod
De fyra materialen som testades var utformade som rektangulära provkroppar med måtten 64x10x3,5±0,2 mm och den mekaniska egenskap som undersöktes var böjhållfastheten. Tillverkningen av provkroppar och böjhållfasthetstestet följde ISO 20795-1. Samtliga material respektive framställningstekniker som användes i denna studie redovisas i tabell 1.
Den digitala filen för provkroppen framställdes i 3D-programmet Meshmixer. De 3D-printade och frästa provkropparna framställdes med hjälp av Region Västerbottens C-lab. De konventionella provkropparna framställdes vid tandteknikerutbildningens lokaler.
Laborationen utfördes vid Odontologisk materialvetenskap på Odontologiska institutionen vid Umeå universitet. Böjhållfastheten testades i en universaltestmaskin där provkropparna utsattes för belastning under ett 3-punkts böjtest.
Belastningen fortsatte till dess att materialet frakturerade och den maximala belastningen vid fraktur registrerades av mjukvaran QMat 5.31. För att undvika mindre förändringar i provtagningsmetoden över tid slumpades ordningen på testerna av provkroppar.
Datan sammanställdes sedan i Microsoft Excel. Resultatet blev avrundat till en decimal. Signifikansnivån vid jämförelser sattes till p < 0,05.
Resultat
Samtliga provkroppar i MHC, APC och FPO frakturerade vid 3-punkts böjtestet. Ingen av KSS provkropparna frakturerade vid 3-punkts böjtestet. Detta innebär att mätvärden på böjhållfastheten hos KSS saknas.
Provkropparna trycktes ned till stopp utan att de frakturerade. Resultaten visade att materialet med högst uppmätt böjhållfasthet var det frästa materialet APC med 116,3±17,3 MPa.
Det konventionellt framställda MHC hade ett medelvärde på 104,9 ±18,3 MPa och det 3D-printade FPO 84,1 ±4,5 MPa.
T-testen visade att det fanns statistiskt signifikant skillnad på böjhållfastheten mellan MHC och FPO (p=0,04) samt APC och FPO (p=0,01). Det fanns ingen statistisk skillnad mellan MHC och APC (p=0,29).
För detaljerade resultat, se tabell 2.
Slutsatser
l APC samt MHC har signifikant högre böjhållfasthet än FPO.
l Samtliga KSS provkroppar fraktureras ej men uppvisade en hög flexibilitet.
Det gick dock ej att dra några vidare slutsatser om KSS förutom att de inte gick att frakturera eftersom frakturdata saknas.
l Vidare tester med större antal provkroppar och mer lämpade testmetoder behöver utföras för ett mer tillförlitligt resultat.
Tandteknikers åsikter om offentliga upphandlingar Enkätstudie 2020
Av Ann-Louise Pettersson och Christian Nordlander
Här finns hela examensarbetet >>
http://www.dentallab.se/wp-content/uploads/2020/09/Examensarbete-11.docx
Sammanfattning
Introduktion
Under våra praktikperioder som tandteknikerstudenter fann vi att upphandlingar var ett omdebatterat ämne ute på laboratorier.
Upphandlingsdokumenten upplevdes som svårtydda och tidskrävande att sätta sig in i. Prissättningar i relation till arbete och material ansågs för låga samtidigt som oron att förlora kunder ej kunde förbises.
Trots starka åsikter om upphandlingar såg vi inte att man hade hittat någon konkret lösning för att minska belastningen och stressen för laboratorierna.
Genom denna enkätstudie frågade vi efter åsikter och upplevelser om hur offentliga upphandlingar påverkar tandtekniker och hur stor kunskap tandtekniker anser sig ha om lagen om offentlig upphandling. Denna deskriptiva analys görs för att beskriva hur offentliga upphandlingars krav påverkar kvalitet, prestation och kundbas för tandtekniker.
Upphandling
En upphandling är en lagreglerad inköpsprocess som bygger på direktiv från EU.
Offentliga upphandlingar görs när statliga, kommunala eller regionala myndigheter skall köpa varor, tjänster eller entreprenad. Offentliga upphandlingar görs för att alla leverantörer på lika villkor ska få chans att sälja sina varor eller tjänster.
Offentlig verksamhet skall inte gynna närstående till anställda, utan skall vara oberoende. Så länge varan eller tjänsten uppfyller villkoren skall alla anbudsgivare behandlas lika.
Upphandlingsregelverket består av fyra olika lagar, vilken lag som gäller beror på vad som skall upphandlas och vilket område det gäller. I detta arbetet handlar det om LOU, Lagen om offentlig upphandling.
Alla de fyra lagarna är uppbyggda på fem grundprinciper: icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande.
Samtliga regioner samarbetar med en gemensam uppförandekod som innefattar mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och anti-korruption reglerad av LOU. Leverantören ska därför ha rutiner som syftar till att de varor eller tjänster som levereras är framställda under förhållanden som är förenliga med kraven.
En upphandlingsprocess påbörjas när en beställare och myndighet inom den offentliga sektorn tar beslut om att de behöver en tjänst eller vara. Folktandvården är en sådan myndighet, alltså för att få leverera tandtekniska produkter till folktandvården måste tandtekniska laboratorier ansluta sig till folktandvårdens upphandling. Folktandvården gör en marknadsundersökning, en analys av marknaden och behovet av exempelvis nya material, prissättning, totalkostnad och om justering av föregående upphandling bör göras.
En projektgrupp bildas bestående av områdeskunniga inom folktandvården tillsammans med strategisk upphandlare. Projektgruppen formulerar ett förfrågningsunderlag utifrån marknadsundersökningen. Förfrågningsunderlaget beskriver innehållet i upphandlingen och de krav som måste uppfyllas av anbudsgivaren för att ett kontrakt ska kunna tilldelas.
Projektgruppen skickar ut en anbudsinbjudan till förfrågningsunderlaget så att anbud kan lämnas. Anbudsinbjudan skall ligga ute för annonsering i minst 30 dagar. Kraven i förfrågningsunderlaget får inte ändras men under denna period finns det möjlighet för anbudsgivaren att ställa frågor och få svar om otydligheter finns.
Dessa frågor och svar är synliga för alla som deltar och fungerar som feedback för kommande upphandlingar.
Anbudsöppning görs efter annonseringens slutdatum. Vid anbudsöppningen granskas alla de anbud som lämnats in i tid av minst två personer från upphandlande myndighet. Dessa säkerställer att kraven är uppfyllda så som anbudspris och utbildningskrav.
När utvärdering gjorts tilldelas de anbudsgivare som har godkänts ett avtal. Alla anbudsgivare får besked om tilldelning och det publiceras offentligt. Hur avtalsuppföljning skall ske skall framgå tydligt i förfrågningsunderlaget. Uppföljning kan exempelvis ske genom regelbundna kontroller av kraven, under avtalstiden.
Metod
Som datainsamlingsmetod för studien valdes enkät. Frågor baserade på intervjuer med tandtekniker och strategiska upphandlare vid Västra Götalandsregionen sammanställdes till en enkät.
För att nå ut till så många tandtekniska laboratorier som möjligt på ett tidseffektivt sätt avgränsades urvalet till 156 tandtekniska laboratorier, alla medlemmar i Tandteknikerförbundet.
Webbenkäten och missivbrev mejlades ut i ett separat nyhetsbrev från förbundet för att få ökad genomslagskraft. Därefter mejlades två påminnelser ut, dessa också från Tandteknikerförbundet.
Resultat och diskussion
37 laboratorier av totalt 156 deltagare svarade på enkäten. Antal år som laboratorium drivits varierade mellan 3-47 år. Laboratorierna var geografiskt utspridda över Sverige.
Storleken på laboratorierna varierade mellan enmansföretag och som störst 85 anställda. Majoriteten av deltagarna driver laboratorium med en till fyra anställda. Spridningen på svaren var relativt jämnt fördelade med ett större antal svar i södra Sverige. Det fanns ingen tydlig skillnad i svar mellan regionerna.
29 laboratorier svarade att de lagt anbud, samtliga av dessa valde att lägga anbud på sin egen regions upphandling. 13 laboratorier av dessa valde att bara lägga anbud på en upphandling. Tre laboratorier har valt att lägga anbud på samtliga regioners upphandlingar. Av totalt nio enmanslaboratorier har fem inte lagt anbud på några upphandlingar, resterande har lagt anbud på en upphandling. Ett samband kunde ses att ju fler anställda på laboratoriet ju fler upphandlingar lägger man anbud på.
Även hur stor kunskap man tyckte sig ha om LOU hade samband med hur många upphandlingar man lagt anbud på.
Majoriteten (28 laboratorier) ansåg sig ha en översiktlig kunskap om LOU, tre ansåg sig inte ha någon kunskap alls och sex laboratorier ansåg sig ha stor kunskap. De som ansåg sig inte ha någon kunskap alls hade heller inte lagt några anbud.
De tre laboratorier som hade lagt anbud på samtliga regioners upphandlingar ansåg sig dock inte ha stor kunskap om LOU, endast översiktlig kunskap.
Ett samband mellan kunskapen man ansåg sig ha om LOU, och om man upplevde att det var lätt att få hjälp ifall något var oklart i ett förfrågningsunderlag, kunde ses. Även om 82 procent (28 laboratorier) svarade att det var lätt att få hjälp om något var oklart i ett förfrågningsunderlag så var det bara 23 procent (8 laboratorier) som upplevde förfrågningsunderlaget som lättförståeligt.
Majoriteten upplevde alltså förfrågningsunderlagen som svåra att förstå.
Av de svar som skrevs i fritextfältet kunde det utläsas att utformningen var bristande gällande kännedom om branschen och att tandtekniker inte kände sig delaktiga. Det satta priset borde inkludera den tid det tar att sätta sig in i ett förfrågningsunderlag och upphandlingsprocessen.
Åttiotvå procent (31 laboratorier) upplevde att tandteknikerns expertis och kunskap inte uppmärksammades av dem som utformar förfrågningsunderlagen.
Majoriteten av de åtta laboratorier som tyckte att förfrågningsunderlagen var utformade så de var lätta att förstå tyckte inte att upphandling hämmar teknik och utveckling.
Man kunde se att 16 av de 23 respondenter som drivit laboratorium 21 år eller längre ansåg att upphandlingar hämmar teknik och utveckling medan 10 av 14 som drivit laboratorium kortare än 21 år ansåg att det inte hämmades.
Ett samband mellan hur länge man har drivit laboratorium och synen på teknik och utveckling kan ses då de som drivit laboratorier längre anser att det hämmar teknik och utveckling.
Totalt var det 54 procent (19 laboratorier) som tyckte att upphandling hämmar teknik och utveckling. Svaren från fritextfältet sammanfattades med att prissättningen var för hård, vilket leder till att man inte vågar använda den nyaste tekniken eller bästa materialen, exempelvis originalkomponenter.
Prispressen ansågs göra det svårt för företagen att kunna vidareutbilda sin personal i det senaste inom branschen.
Det gick att utläsa att den hårda prissättningen bidrar till högre tidspress då laboratorierna måste leverera mer på kortare tid för att få budgeten att gå ihop. Detta resulterar i sin tur i att tiden för kurser och att sätta sig in i ny teknik och material blir mindre och tandteknikernas expertis om det nya och senaste blir mindre.
Utökad kundbas var den största anledningen till att laboratorier valde att lägga anbud på upphandlingar.
Fyrtiotvå procent, av respondenterna upplevde att upphandlingar bidrog till en stabil kundbas och samband fanns med att man lagt anbud på fler upphandlingar.
Åsikten om hur upphandlingar påverkar kundbasen var också splittrad då 58 procent av respondenterna ansåg att det inte bidrog till en stabil kundbas eftersom en upphandling inte är någon garanti för jobb. Bara för att man blir antagen i en upphandling så betyder inte det att tandläkarna väljer att skicka sina jobb till just ens laboratorium.
I stället kanske det är priset och relationen med tandläkaren sedan tidigare som avgör. Det är även svårt för små företag att kunna konkurrera med priset som oftast spelar mer roll än kvalitet och service. Det upplevdes även att upphandlingar var en tidskrävande procedur och att små företag inte har möjlighet och tid för administration av detta slag.
Eftersom det med jämna mellanrum görs nya upphandlingar är det inte heller någon trygghet att man får behålla sina kunder på sikt. Utifrån prissättningen och den fria konkurrensen skapas en oro att jobben importeras från utlandet istället för att gynna den svenska arbetsmarknaden.
Flertalet fritextsvar på olika frågor berörde ämnet om importerad tandteknik och en vilja att värna om svenska laboratorier. Laboratorier lämnade även feedback om att en fråga om import saknades i enkäten.
Vid utformningen valdes aktivt denna fråga att uteslutas då det i LOU:s grundprinciper tydligt står att leverantörer inte får uteslutas på grund av nationalitet.
Det är alltså lagstadgat att förfrågningsunderlaget inte får utformas så att endast den egna nationen kan lämna anbud. Svenska laboratorier kan däremot anlita ett laboratorium som ligger utanför EU/ESS men då är det det svenska laboratoriets ansvar att säkerställa att produkten uppfyller de krav som ställs enligt LOU, i både kvalitet och utförande.
Det kan av laboratoriernas svar tolkas som att de vill att svenska skattemedel skall gå till att gynna svenska laboratorier.
Det fanns ett stort intresse för att samordna förfrågningsunderlag på en nationell nivå. För att utforma ett nationellt förfrågningsunderlag så hade många parter behövt samarbeta.
Sverige har 21 olika regioner med olika förutsättningar och krav, styrda av lagar och regelkrav. En efterfrågan på ett gemensamt förfrågningsunderlag hade därför blivit svårt att uppnå då variationen mellan regioners förutsättningar kommer att spela roll.
På frågan om man tyckte att individanpassade produkter borde ingå i offentliga upphandlingar svarade 67 procent (24 laboratorier) nej. Detta motiverades i fritextfältet med att de är just individanpassade produkter och inga dussinvaror så det är svårt att sätta in dem i en mall. Det kan dessutom vara svårt att sätta ett pris innan ingreppet på patient har skett
Det framkom även att vart tandläkaren väljer att skicka sina jobb borde baseras på kvalitet och relation istället för prissättningen. Det kan också bli ett samarbete som försvinner med nästa upphandling eller ifall att tandläkaren flyttar och byter region.
Det är heller ingen volym som utlovas som det är i andra upphandlingar. De 33 procent (12 laboratorier) som svarade ja på samma fråga tyckte att det måste finnas en kostnadskontroll på skattemedel och att det är bra med ordning och reda.
Upphandlingar berör många och påverkar laboratorierna på olika vis, laboratorier verkar ha skilda visioner om vad upphandlingar skall uppnå.
Majoriteten av laboratorierna upplevde att de kunde få hjälp ifall något i ett förfrågningsunderlag var oklart, vilket kan vara positivt i och med att kommunikationen emellan upphandlare och tekniker fanns.
Även om vi också kunde utläsa att fler hade önskat att de kunde påverka upphandlingsprocessen mer så gick det också att utläsa att en del regioner hade sammansatt sina projektgrupper så att tandteknikers röster lyftes.
Samtidigt hade det varit önskvärt att tandtekniker fått en ökad förståelse för arbetet som de som utformar förfrågningsunderlaget gör, med lagar och regler. En ökad förståelse från båda sidor hade kunnat resultera i ett bättre samarbete då all kunskap bör ses från olika synvinklar.
Det mesta av den feedback som respondenterna lämnade om vår enkät var positiv, flertalet positiva ord om att ämnet behöver lyftas och förhoppningar om att enkäten kan bidra till en förändring för att underlätta i kommande processer. Även negativ feedback togs emot i form av att enkäten mest riktade sig till de som är med i upphandlingar och vill vara med.
En högre svarsfrekvens hade behövts för mer tillförlitligt resultat. Det hade kunnat underlätta för att få en bild av hur denna enkät hade påverkat samhället i form av uppföljning och vidare utveckling.
Fler liknande studier hade kunnat göras för att undersöka hur offentliga upphandlingar påverkar patienten genom till exempel prissättning, och hade det utan en fast prissättning varit möjligt för alla att betala för specialanpassade tandtekniska produkter, hur hade det i sin tur påverkat allmänhälsan och munhälsan?
Hade den fria konkurrensen sett annorlunda ut bland tandtekniska laboratorier utan offentlig upphandling?
Slutsats
Denna enkätstudie av tandtekniska laboratorier i Sverige visade att:
• Det finns en efterfrågan på mer involvering i upphandlingsprocessen samt ett intresse för en gemensam handbok bland tandtekniska laboratorier.
• Tandtekniska laboratorier upplever att offentliga upphandlingar inte bidrar till stabil kundbas.
• Tandtekniska laboratorier upplever att förfrågningsunderlagen inte är utformade så de är lätta att förstå och att de är tidskrävande.
• Tandtekniska laboratorier upplever att det är lätt att få hjälp ifall något är oklart i ett förfrågningsunderlag.
• Tandtekniska laboratorier upplever att prissättningen i ett förfrågningsunderlag bör anpassas efter arbetsinsats och upphandlingsprocess.
• En högre svarsfrekvens hade behövts för ett mer tillförlitligt resultat i denna studie.
Mekaniska egenskaper hos material för bettskenor framställda genom 3D-printning, fräsning och konventionell teknik
Gammal Marylandbro (a) som ersatts med en bro utförd i en litiumdisilikatbaserad glaskeram som är cementerad med adhesiv teknik till emalj (b). Observera att fyra led, som i fallet på bilden, är ett led mer än vad som rekommenderas för detta material.
Författare: Camilla Johansson (bild), tandtekniker MScDT/Futurumklinikens testkoordinator, föreläsare, Avd för materialvetenskap och teknologi, Odontologiska fakulteten, Malmö universitet. E-post: camilla.johansson@mau.se
Per Vult von Steyern, prof, avdelningsföreståndare, Avd för materialvetenskap och teknologi, Odontologiska fakulteten, Malmö universitet.
Vill du läsa hela studien i pdf-format.
Klicka här. >>
Sammanfattning
Porsliner är de dentala material som har störst potential att ur ett estetiskt perspektiv efterlikna naturlig tandsubstans. Genom att tandersättningar av porslin framställs med skiktningsteknik finns det möjlighet att styra de optiska egenskaperna såsom translucens, opalescens och fluorescens. Den goda estetiken kommer däremot till priset av att materialets höga glashalt leder till relativt låg hållfasthet och därmed begränsade indikationsområden.
Glaskeramer har högre hållfasthet och brottseghet – två viktiga egenskaper – men liknande optiska egenskaper som porslin och kan därmed användas antingen monolitiskt (med ett och samma material genom hela konstruktionen) med målningsteknik eller i kombination med ett ytporslin för att ytterligare förbättra estetiken (så kallad ”cut back-teknik”). De i dag vanligast förekommande glaskeramerna är de leucit- respektive litium-disilikat-baserade samt de relativt nya zirkoniaförstärkta litium-silikat-materialen (ZLS).
Indikationsområdet för porslin och glaskeramer är bland annat beroende av materialens egenskaper såsom böjhållfasthet, brottseghet och optiska egenskaper. Framställningsteknik, om ersättningen är monolitiskt utformad eller skiktad med ytporslin samt hanteringen av materialet påverkar den slutliga ersättningens hållfasthet, vilken även är avhängig av val av cement, cementeringsteknik och tillgång till perifer emalj.
Mekaniska egenskaper hos material för bettskenor framställda genom 3D-printning, fräsning och konventionell teknik
Läs hela Daniels och Saras examensarbete << HÄR >>
Sammanfattning
Författare: Deyar Mahmood.
Syfte: Att mäta och jämföra storleken på cementspalt i vax- och polymerhättor och glaskeramiska kronor, framställda med konventionella och digitala arbetsflöde, en additiv och en subtraktiv teknik.
Metod: Vaxhättor. Trettio vaxhättor gjordes med konventionell manuell vaxteknik med modelleringsvax på arbetsmodeller i gips, med ”die spacers” för att simulera cementspalt.
Sextio vaxhättor framställdes i CAD-miljö som sedan fördelades på 30 vaxhättor subtraktiv tillverkning (fräsning) från en vax-disk, och 30 polymerhättor framställdes genom additiv tillverkning (3D-printning) med stereolitografi.
Passformens mätning utfördes med 11 punkter för varje vax-/polymerhättor och kontrollerades med hjälp av en metod med avtryckskopior.
Medelvärdena för cementavståndet för marginal, axiella och ocklusala områden beräknades och skillnaderna analyserades med hjälp av Students t-test.
Pressning
Litiumdisilikat Glaskeramik. Efter passformsmätning av vaxgrupperna, pressades alla hättor i litiumdisilikat glaskeramik (e.max) enligt fabrikantens anvisningar för inbäddning och pressgjutning.
Passformens mätning utfördes med 11 punkter för varje glaskeramisk krona med efterföljande analysmetod som vaxhättorna.
Resultat:
Signifikanta skillnader i medelvärdena för noggrannhet/produktionstolerans i de olika tillverkningsteknikerna, både vad gäller produktionsstadierna; vax- och polymerhättor och för slutpressade glaskeramiska kronor. l
* Generellt hade kronor som framställdes med ett digitalt additivt arbetsflöde mindre genomsnittlig cementspalt än kronor framställda med ett konventionellt arbetsflöde eller ett digitalt subtraktivt arbetsflöde.
* Additiva polymerhättor visade signifikant mindre cementspalt än frästa vaxhättor och konventionella vaxhättor i det axiella området.
* I det ocklusala området uppvisade både additiva polymerhättor och konventionella vaxhättor signifikant mindre cementspalt än frästa vaxhättor.
* Kronor framställda med konventionella, manuellt uppbyggda vaxhättor visade signifikant större genomsnittlig cementspalt än kronor framställda av frästa vax- och additivt tillverkade polymerhättor i marginal och axiella områden.
* Bland kronorna med mindre cementspalt visade de kronor som framställts av additivt producerade polymerhättor signifikant mindre genomsnittliga cementspalt än kronor framställda av fräst vax i marginal och axiella områden.
* I de ocklusala områdena var skillnaderna i genomsnittlig cementspalt endast statistiskt signifikanta mellan de kronor som var framställda av konventionellt manuella uppbyggda vaxhättor och de kronor som var framställda av fräst vax, där de senare visade mindre genomsnittlig cementspalt.
Slutsats: Den föreliggande studien tyder på att en additiv tillverkningsteknik producerar mindre genomsnittliga cementspalt i glaskeramiska kronor, än en konventionell eller subtraktiv tillverkningsteknik.
Fotnot: Hela studien finns att läsa här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/30686710/?i=1&from=deyar%20mahmood
Koldioxidutsläpp utifrån elförbrukningen vid digitaliserad kontra konventionell framställning av en 3-ledsbro i CoCr
Inledning
Den globala uppvärmningen är ett faktum. Utsläpp av växthusgaser måste minska för att uppnå de nya klimatmålen som Sveriges riksdag tog beslut om i juni 2017.
De nya klimatmålen började gälla 1 januari 2018 och för att nå målsättningen krävs en utsläppsminskning på 5-8 procent per år.
Under ett genomsnittligt år, sett ur ett svenskt territoriellt perspektiv bidrar 1 kWh el med 13g CO2 utsläpp. Framställning av tandtekniska produkter är energikrävande. Inom den dentala verksamheten sker en ökad användning av digitala tekniker, och många tror att det kan innebära minskad elförbrukning, men inga studier har undersökt det specifikt.
Elanvändningen i Sverige är väldigt väderberoende och kan därför skilja sig väldigt mycket från år till år. Vädret påverkar framförallt användningen av el och olika sorters energi.
Olika väderförhållanden som kan påverka ett ”normalår” är bland annat solinstrålning, temperatur utomhus, nederbörd eller vindförhållanden.
De åren då vädret är kallare än normalår eller när nederbörden är liten ökar användningen av fossila bränslen för att kompensera bortfall från vattenkraften eller komplettera för uppvärmning. Detta i sin tur medför att CO2 utsläppen även ökar under dessa omständigheter
Vår frågeställning:
Kan den tandtekniska verksamheten minska utsläppen genom att använda sig av digital framställning istället för konventionell framställning?
Frågeställningen baseras på den ökade digitaliseringen inom tandteknik. Samtidigt saknas det övergripande forskning om miljöaspekter med den digitala framställningstekniken.
Hypotesen är att den digitala framställningstekniken är fördelaktig framför den konventionella ur en miljöaspekt utifrån det faktum att tekniken innehåller färre energikrävande moment i tillverkningen.
Syftet med studien är att få en övergripande bild av CO2 utsläpp utifrån elförbrukningen på tandtekniska laboratorium vid framställning av en underkonstruktion i CoCr för en 3-ledsbro.
Energiförbrukningen vid konventionell framställning via gjutning av CoCr skall jämföras med förbrukningen vid fräsning av CoCr inklusive digital formgivning av samma bro.
Metod
Elenergimätare användes för att mäta elförbrukningen under framställningsmomenten som ingår i de olika metoderna. Elenergimätaren kopplades mellan eluttag och maskin.
Under konventionell teknik mättes:
• Uppvaxning med elvaxkniv
• Urbränning i ugn
• Gjutning
• Sandblästring
• Tillslipning
• Sandblästring
Under digital teknik mättes:
• Scanning och design
• Fräsning
• Tillslipning
• Sandblästring
Resultat
Konventionell gjutning hade en sammanlagd elförbrukning på 4,326 kWh under hela framställningsprocessen vilket resulterade i ett totalt utsläpp på 56,238g CO2.
Den totala elförbrukningen under digitalt framställd underkonstruktion resulterade i 0,318 kWh vilket motsvarar 4,134g CO2.
Diskussion
Hypotesen för projektet var att den digitala framställningen skulle ha lägre elförbrukning och på så vis även vara mer miljövänlig, men resultatet förvånade med en större differens än väntat.
Antagandet var att fräsningsmomentet under den digitala metoden skulle ha en relativt stor elförbrukning och att resultatet skulle visa på högre siffror.
På så vis hade vi förväntat oss att urbränningen och fräsningen skulle jämna ut resultaten mellan de båda metoderna och att differensen inte skulle vara lika stor.
Något som däremot behöver tas i beräkning är att det finns möjlighet att placera fler konstruktioner i samma kyvett och även bränna ur fler kyvetter samtidigt vilket kan minska den totala elförbrukningen per konstruktion med konventionell metod. Möjlighet finns också att fräsa fler konstruktioner samtidigt i samma block, men fräsmomentet tar då längre tid vilket i sin tur även resulterar i en högre elförbrukning och vidare högre CO2 utsläpp.
Denna studie är därför viktig ur ett etiskt perspektiv för att öka insikten om de problem tandteknisk verksamhet kan ha för miljön. Den största vinsten med studien är den ökade medvetenheten som skapas inom branschen och eventuellt det ökade intresset för vidare forskning.
Under denna studie fanns inte möjlighet att mäta elförbrukning på kompressorn som förser fräsen med tryckluft. Detta på grund av att kompressor ej fanns i direkt anslutning till den fräs som använts och i sin tur också förser mer än bara fräsen med tryckluft.
En del antaganden har därför gjorts för att få en övergripande inblick i hur mycket tryckluften kan bidra till resultatet. Det valdes att utgå ifrån en kompressor från Jun-Air med modell OF302-25B 8 bar.
Denna kompressor har en motoreffekt på 0,44kW och bidrar med ett genomsnitt av 45 liter luft/min under 7 bars tryck, vilket är den mängd luft som fräsen kräver.
Fräsningen av underkonstruktionen tog 1h och 56 min vilket resulterar i att kompressorn hade haft en elförbrukning på 0,85 kWh (1h = 0,44kWh, 56min= 0,41kWh).
En elförbrukning på 0,85kW bidrar i sin tur med 11,05g CO2 utsläpp. Det skulle ge den digitala framställningstekniken ett totalt utsläpp på 15,18g CO2. Kompressorn bidrar därmed med den överlägset största elförbrukningen under den digitala framställningstekniken.
Däremot påverkar det inte det slutgiltiga resultatet och skillnaderna mellan teknikerna är fortfarande väldigt stora. ”En studie som vore mer relevant hade varit att jämföra elförbrukningen mellan två digitala tekniker exempelvis subtraktiv metod så som fräsning kontra additiv metod i form av lasersintring. Detta med tanke på att den konventionella tekniken mer och mer ersätts av digitala framställningstekniker.
Skillnaden i tidsåtgången mellan de två olika teknikerna var även den ganska stor. Den konventionella tekniken tog totalt 4h 29 min medan den digitala tekniken tog 2h och 27 min.
Denna anledning kan också påverka att en del tandtekniker föredrar den digitala tekniken för att det är mer tidseffektivt. Däremot endast om egen fräs finns tillgänglig på labbet.
Vid de tillfällen som konstruktioner beställs externt kan det ta flera dagar för ordern att komma tillbaka.
Resultatet anses som trovärdigt eftersom differensen är så stor, den digitala metoden ger inklusive tryckluft, 27 % jämfört med konventionella metodens utsläpp. Digital framställningsmetod är med stor sannolikhet mer miljövänlig ur ett elförbrukningsperspektiv.
Slutsatser som kan dras inom studiens begränsningar är att:
Elförbrukningen vid digital framställning medför lägre CO2 utsläpp än konventionell framställning.
Det finns behov av fler studier inom området för att bl.a. utveckla metoder som gör det möjligt att jämföra olika tekniker mer kontrollerat.
Annie Duberg och Alexandra Otterdahl tog i år examen från tandteknikerutbildningen på Göteborgs universitet. Detta är deras examensarbete.
Handledare har varit Torgny Alstad.
Vilken tjocklek på ytporslinet är optimalt för konstruktioner av translucent zirkonia?
”Fracture strength of veneered translucent zirconium dioxide crowns with different porcelain thicknesses”. Doktoranden Fahad Bakitian från Malmö högskola, Odontologiska fakulteten, avdelningen för Materialvetenskap och teknologi har i en laboratoriestudie undersökt vilken tjocklek på ytporslinet som är optimalt för att motstå fraktur på translucenta zirkoniakonstruktioner. Enligt studien kan minikronor av zirkonia med fördel förses med ytporslin med en tjocklek av 1,0 mm utan att äventyra brotthållfastheten. Däremot kan tjockare porslinslager, 2,0 mm eller mer, innebära en risk för ytfraktur och bör endast användas där de ocklusala krafterna kan förväntas vara låga.
Yttriumoxid-stabiliserad tetragonal polykristallin zirkoniumdioxid (Y-TZP) betraktas som ett pålitligt material för tandersättningar avsedda att återställa patienters orala funktioner, såväl tuggfunktion som estetik. Det används i första hand till kron- och brokonstruktioner som underkonstruktion i kombination med ytporslin. Trots Y-TZPs goda mekaniska egenskaper, som seghet och hög böjhållfasthet, har kliniska rapporter visat ytliga frakturer i porslinet, så kallade ”chip-off”-frakturer, som en av de vanligaste komplikationerna. Olika förklaringar till frakturerna har lyfts i litteraturen och några exempel är otillräckligt porslinsunderstöd på grund av felaktig utformning av underkonstruktionen eller att ytporslinets hållfasthet är för låg för att klara de komplexa belastningar som uppstår under funktion i munnen. Andra orsaker är otillräcklig bindning mellan ytporslin och kärnmaterialet eller illa matchad termisk utvidgningskoefficient (TEK) mellan kärna och porslin.
Ett sätt att undvika dessa risker är att använda sig av translucent zirkonia till monolitiska konstruktioner, dvs. genomgående ett och samma material i fullanatomi. Även om tandersättningen är av translucent zirkonia kan det i vissa högestetiska fall behövas ett ytporslin. Genom att utforma underkonstruktionen med ett minimalt skikt av ytporslin kan man uppnå både en hög estetik och samtidigt bibehålla en hög hållfasthet. Hur man ska utforma dessa konstruktioner är däremot inte beskrivet och finns det möjlighet att vid preparationsutformning minimera tandens/tändernas avverkning, så att så mycket vävnad som möjligt sparas utan att påverka konstruktionens hållfasthet?
Syftet med studien var att undersöka brotthållfastheten hos translucent zirkonia utformad som en minikrona med olika tjockt ytporslin.
Material och metod i korthet; sextio kronor, indelade i sex grupper (10 kronor/grupp) tillverkades. De olika grupperna delades in efter design av preparation och underkonstruktion samt efter tjocklek på ytporslinet. Underkonstruktionens dimensionering var för samtliga grupper 0,5 mm i tjocklek och utformad som en minkrona. Ytporslinets tjocklek varierade mellan 2,5 mm, 2,0 mm, 1,0 mm, 0,8 mm, 0,5 mm och 0,3 mm. Samtliga kronor utsattes för artificiellt åldrande, vilket inkluderade cyklisk mekanisk förbelastning och termocykling innan de slutligen belastades till fraktur uppstod. Frakturerna analyserades med hjälp av ljusmikroskop.
Resultaten visade att gruppen med ytporslinstjockleken 1,0 mm uppvisade högst brotthållfasthet (1540 N i medelvärde) och skiljde sig från grupperna med ytporslinstjockleken 2,5 mm, 2,0 mm och 0,3 mm (851 N, 910 N och 1202 N). Det fanns ingen statistisk skillnad mellan grupp 1,0 mm och de övriga två grupperna med ytporslinstjockleken 0,8 mm och 0,5 mm (1313 N och 1286 N). Det fanns skillnader i frakturtyp mellan gruppen med tunnast ytporslin och övriga. Gruppen med 0,3 mm i ytporslinstjocklek uppvisade totalfraktur medan de övriga fem grupperna i huvudsak uppvisade kohesiva frakturer.
Slutsatserna som kan göras baserat på studien är att kronor i translucent zirkonia utformade som minikronor med en kärntjocklek på 0,5 mm, kan användas i kombination med ytporslin med en minimitjocklek på 0,5 mm utan att brotthållfastheten påverkas i jämförelse med traditionellt rekommenderade dimensioner för ytporslin (1,0-2,0 mm). Däremot är brotthållfastheten för grupp-en med 0,3 mm ytporslin lägre än för de med traditionellt rekommenderade dimensioner, men fortfarande inom ramen för vad som anses kliniskt acceptabelt. Konstruktioner utformade med 2,0 mm porslin eller mer bör undvikas.
Autoreferatet är skrivet av medförfattarna till studien, Evaggelia Papia, Christel Larsson och Per Vult von Steyern.
Fullständig referens: Fahad Bakitian, Przemek Seweryniak, Evaggelia Papia, Christel Larsson, Per Vult von Steyern (2017) Fracture strength of veneered translucent zirconium dioxide crowns with different porcelain thicknesses, Acta Biomaterialia Odontologica Scandinavica, 3:1, 74-83, DOI:10.1080/23337931.2017.1403288. Länk: https://doi.org/10.1080/23337931.2017.1403288
Hur mycket används CoCr inom fast protetik?
Maria Kassapidou, övertandläkare på avdelningen för oral protetik vid odontologiska institutionen i Jönköping och doktorand på avdelningen för oral protetik/odontologisk materialvetenskap, institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, har genomfört en enkätstudie och sammanställt resultaten av användningen av CoCr-legeringar i fast protetik bland dentala laboratorier i Sverige. Studieupplägget innebar att hon, från mars till oktober 2015, har skickat frågeformulär till 542 registrerade dentallaboratorier i Sverige. Frågeformulären delades upp i två delar, tandstödd och implantatstödd protetik. Mer än hälften av dentallabben svarade på frågeformulären om användandet av CoCr. Resultaten visade att fler laboratorier använde CoCr-legeringar vid framställandet av tandstödd jämfört med implantatstödd fast protetik, 74 procent respektive 66 procent.
Resultaten visade att laboratorierna använde 35 olika CoCr-legeringar för tandstödda konstruktioner och 30 olika CoCr-legeringar för implantatstödda konstruktioner. Förutom skillnad i sammansättningen av dessa CoCr-legeringar tillverkades de också med olika tekniker. Tre olika framställningstekniker användes vid både tand- och implantatstödda konstruktioner; gjutning, fräsning och lasersintring. Inom implantatstödd protetik rapporterades en ytterligare framställningsteknik; presintrad fräsning. Gjutning av CoCr till dentala konstruktioner var mer frekvent rapporterad inom fast tandstödd protetik jämfört med fast implantatstödd protetik där fabrikationsprocesserna lasersintring och fräsning dominerade.
De vanligaste rapporterade CoCr-legeringarna för tandstödd protetik var Wirobond 280 respektive Cara SLM för implantatstödd protetik. Inom studiens begränsningar, så konkluderades det att det finns ett behov att genomföra ytterligare studier för att undersöka skillnader mellan de mest frekvent använda och av laboratorierna rapporterade CoCr-legeringarna. Maria Kassapidou har erhållit en gästforskartjänst på NIOM (Nordisk institutt for odontologisk materialprøving) i Oslo i Norge, där hon nu genomför in vitro-studier med avseende på de CoCr-material som är av klinisk betydelse, enligt resultaten från enkätstudien. Resultaten från dessa pågående undersökningar kommer att publiceras i en vetenskaplig studie, som även den kommer att vara en del i hennes doktorsavhandling. Fotnot: Läs hela enkätstudien här>>
Sammanfattning av alumniundersökning av tandtekniker utbildade vid Göteborgs universitet 2007-2016
Examensarbete av Lotta Grönroos, Tandteknikerutbildningen Göteborgs universitet. Denna enkätstudie är en uppföljare till examensarbetet ”Alumniundersökning av tandtekniker utbildade vid Göteborgs universitet 1996–2006” skriven av tandtek- nikerstudenterna Elisabeth Thorild och Anne Carlsson år 2007 vid Göteborgs universitet (GU). De undersökte hur arbetsmarknaden såg ut för tandtekniker utbildade vid GU mellan år 1996 och 2006. Sedan dess har inte ämnet undersökts ur samma perspektiv. Denna studie utfördes för att skapa kontinuitet i kartläggningen av arbetsmarknaden för tandtekniker utbildade vid GU. Denna studie belyser hur arbetsmarknaden har sett ut för de tandtekniker som har utbildats vid GU 2007-2016 och undersöker om det skett förändringar på arbetsmarknaden under den perioden. I ovannämnda alumniundersökning gjord 2007, framkom bland annat att den genomsnittliga ingångslönen för tandtekniker år 1996-2006 låg på 12 000-18 000 kronor/månad. Då fick majoriteten anställning inom 3 månader efter utbildningen, men 29 procent började aldrig arbeta som tandtekniker efter utbildningen. Tandteknikerlönen ligger i dag enligt lönestatistik.se på mellan 16 000 och 55 000 kronor/månad. Enligt Unionen ligger tandteknikerlönen mellan 26 200 och 30 500 kronor/månad. Denna studies datainsamlingsmetod var postalenkät. Urvalet för studien var alumner från Göteborgs universitet, som registrerats på kursen för examensarbete på tandteknikerprogrammet under 2007–2016. Urvalet bestod av 171 alumner. Enkäten skickades tillsam- mans med frankerat svarskuvert till urvalet per post. Bearbet- ning av materialet gjordes med hjälp av FileMaker Pro Advan- ced och IBM SPSS Statistics. Antalet respondenter blev 135, det innebär att svarsprocenten var 79 procent.
Resultat Av respondenterna för denna studie började 79 procent arbeta som tandtekniker efter utbildningen. 54 procent började arbeta direkt efter utbildningen, varav två respondenter startade eget laboratorium. 25 procent började inte arbeta som tandtekniker omedelbart, dock senare. 6 procent började arbeta inom närliggande bransch och 15 procent började aldrig arbeta som tandtekniker eller inom närliggande bransch (fig.1). Av dem som arbetat som tandtekniker eller inom närliggande bransch fick 56 procent anställning inom 3 månader efter examen. Inom ett år hade 92 procent blivit anställda. Inträdet på arbetsmarknaden skedde för de flesta på ett 3-10 personers laboratorium och vanligaste anställningsformen var provanställning. Vanligaste arbetsområdet var CAD/CAM. Den vanligaste ingångslönen var 20 000-21 999 kronor/månad (fig.2). Sedan inträdet på arbetsmarknaden hade andelen respon- denter som arbetar inom branschen eller närliggande bransch minskat från 85 procent till 66 procent. Främsta orsaken till att respondenter bytt bransch var för låg lön. Arbetstiden för 12 procent av dem som arbetade inom branschen eller närliggande bransch översteg 40 timmar per vecka och periodvis för 51 procent av dem. Endast för 37 procent överskred arbetstiden ej 40 timmar per vecka. Fem personer (5,4 procent) drev eget laboratorium. Av dem startade fyra sitt laboratorium inom två år efter utbildningen och en startade det 3-5 år efter utbildningen. Månadslönen för heltidsarbete på nuvarande arbetsplats låg på 24 000-26 999 kronor för största andelen (45 procent) av respondenterna (fig.3). Över hälften hade inte gjort samma utbildningsval idag, främst på grund av låg lön. De flesta tyckte ändå att utbildningen hade förberett dem väl inför yrket.
Diskussion och slutsatser Efterfrågan på arbetskraft hade inte förändrats märkbart sedan 1996-2006. Inom ett år efter examen hade majoriteten fått anställning både i den tidigare undersökningen och i denna studie. Tandvårdsreformen verkar ha haft en positiv inverkan på efterfrågan på tandtekniker. Åren då förändringar i tandvårdsstödet utförts och året därpå tog det nämligen kortare tid för respondenterna att få anställning. Andelen tandtekniker som stannat inom branschen hade ökat i jämförelse med undersökningen gjord 2007. Andelen som aldrig började arbeta inom branschen hade minskat. Storleken på laboratorierna där respondenterna fått sin första anställning verkar ha skiftat från att ha varit vanligast med 1-5 personers eller mer än 30 personers laboratorier år 2007, till att det vanligaste är 3-10 personers laboratorium år 2017. Både ingångslönen och nuvarande månadslönen hade stigit med åren. De flesta var nöjda med utbildningen, men hade inte gjort samma utbildningsval idag på grund av låg lön inom branschen. Lotta Grönroos gronroos.lotta@gmail.com
Per Svanborg först i Göteborg att doktorera
Per Svanborg försvarade strax före jul 2016 sin avhandling om digital arbetsgång inom tandteknik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Det innebär att han blev den fjärde tandteknikern i Sverige att doktorera och den första på Göteborgs universitet.
– Jag tycker att det blev en bra diskussion mellan mig och opponenten, Margareta Molin Thorén från Umeå universitet. Fast jag tycker nästan att hon var lite för snäll, säger Per med ett skratt.
Avhandlingen heter “On CAD/CAM generated fixed dental prostheses, fit and effect of ceramic veneering”. I princip handlar den om hur användningen av digitala tekniker för framställning av tand- och implantatstödda proteser kan förbättra behandlingen för patienten.
Utvärdering av zirkoniumdioxidkonstruktioner tillverkade i dentallaboratorier i fem olika länder
Författare:
Esther Schneebeli, Urs Bragger, Susanne S. Scherrer, Andrea Keller, Julia G. Wittneben och Stefan P. Hicklin.
Publicerad 3 december 2015
Syfte:
Syftet med denna studie var att bedöma och jämföra kvalitet, såväl som ekonomiska aspekter av CAD/CAM-tillverkade 3-ledsbroar i höghållfasta keramiska konstruktioner beställda från tandtekniska laboratorier i olika utvecklingsländer och i Schweiz.
Läs hela artikeln här (på engelska). Länk till researchgate.net
En sammanfattning av artikeln på svenska finns i nummer 4 av tidningen Tandteknikern.
Du kan läsa artikeln här>>
Tandteknikers kunskap och attityder om risker och skydd vid arbete med inhalerbart damm och partiklar
Av: Karin Adrian och Sara Ivarsson.
Inledning Det är viktigt att använda skyddsutrustning för att förebygga uppkomsten av sjukdomar som uppstår från inandning av damm från dentala material, vilket kan vara skadligt framför allt för lungorna. Det kan bidra till pneumokonios som är en sjukdom där damm kapslas in i lungorna, och därmed minskar syreupptagningen
Syfte Syftet med studien var att undersöka kunskap och attityder hos tandtekniker angående skyddsutrustning vid dammbildande arbeten med metall och kvartshaltiga material med hjälp av semistrukturerade intervjuer.
Metod Datainsamling utfördes genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på sju dentallaboratorier i Göteborg. Tio frivilliga tandtekniker deltog i studien och frågor ställdes angående attityder och användande av skyddsutrustning samt kunskapen om sjukdomsrisker beroende på damm från dentala material. Inför studien insamlades information från myndighetsdokument och vetenskaplig litteratur.
Resultat Kunskapen var begränsad, särskilt om sjukdomen pneumokonios, och få kunde minnas att de fått information angående vare sig sjukdomar eller skyddsutrustningens verkan. Attityden till skyddsutrustning var olika gällande andningsskydd och utsug. Endast en person använde någon typ av andningsskydd vid dammande moment, medan sex personer alltid använde utsug vid slipning i dentala material.
Diskussion Fler intervjupersoner hade varit fördelaktigt för att ge en mer exakt bild. Tidigare studier visar på samband mellan exponering av dentalt damm och luftvägsproblem vilket stämmer överens med denna studie. Dock togs enbart hänsyn till exponering för metall och kvartshaltigtmaterial vilket kan gett en skev bild av verkligheten
Slutsats Inom ramen för studiens begränsningar så kan följande slutsatser dras: Attityden till skyddsutrustning är varierad bland tandtekniker. Det är få som använder andningsskydd men desto fler som använder sig av punktutsug samt övrig ventilation. Kunskapen om risker för sjukdomar är begränsad och få är medvetna om riskerna de utsätts för och hurde skyddar sig på bästa sätt. För att utöka kunskapen hos tandtekniker bör informationen vara tydligare. Med hjälp av till exempel broschyrer, kurser, media och mer ingående information från utbildningen kan kunskapen om risker samt attityder till skyddsutrustning på sikt förändras hos kåren.
CAD/CAM – lönsamhet för tandtekniker Inhouse eller outsourcing? Här kan du göra din egen investeringskalkyl
Fadi El-Homsi har identifierat och sammanställt de viktigaste parametrarna i en investeringskalkyl, för att underlätta för tandtekniker som är i färd med att investera i egen fräs (inhouse) eller outsourca sin tillverkning av underkonstruktioner.
Det kan dock finnas parametrar som inte finns med i denna kalkyl och som kan fyllas i. Antingen som ”Investering för fräs och övrigt” exempelvis sintringsugn, mjukvara m.m. eller genom att lägga till i ”Övrigt” i kalkylen. Observera att man med hjälp av denna investeringskalkyl själv kan räkna ut ”pris per underkonstruktion eller hätta”, men att man också kan modifiera den så att den kan användas för andra typer av tandtekniska konstruktioner. Ett råd är att alltid spara en tom excelfil för att kontrollera att ifyllandet har gått rätt till. Excelfilen är låst men kan låsas upp för modifiering genom att gå till ”Granska” och klicka på ”Ta bort bladets skydd”. Hela rapporten och investeringskalkylen finns på medlemssidorna. Investeringskalkylen kan laddas ned för eget bruk. Ladda ned kalkylen här»
Jag önskar alla som har nytta av denna kalkyl: Lycka till, oavsett vad valet blir! Fadi El-Homsi Fadi.El-Homsi@hioa.no
Optimal design ökar tandbroars hållfasthet med 20 procent
Vid en given design ökar hållfastheten i tandbroar med 20 procent.
Deyar Jallal Hadi Mahmoods doktorsavhandling visar hur man kan spara tid och pengar för både patient och tandvården.
Kartläggning av svensk tandteknik åren 2011-2012
Magisteruppsats av Inger Idenäs Reinholdsson.
Har antalet verksamma tandtekniska laboratorier och tandtekniska arbeten minskat sedan det reviderade tandvårdsstödet infördes 2008?
Inom tandteknisk verksamhet upplever man att utvecklingen av framställningsmetoder och material för tandtekniska arbeten är under snabb utveckling men vilka metoder, material som används och i vilken
omfattning finns det inga välgjorda undersökningar på.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket försöker i arbetet med referenspriser beräkna framställningskostnader för olika tandtekniska arbeten men här råder stor osäkerhet rörande vilka tekniker man egentligen använder ute på laboratorierna.
Det har inte heller gjorts någon övergripande kartläggning av antalet verksamma tandtekniska laboratorier i Sverige och hur många som jobbar där, hur många av dem som är utbildade tandtekniker och hur åldersfördelningen ser ut.
Ladda ner magisteruppsatsen här>>
Ny teknik förbättrar vidhäftningen av keramisk tandersättning
Den 9 maj 2014 disputerade Evaggelia (Lisa) Papia på Malmö tandvårdshögskola.
Hennes doktorsavhandling heter “Micromechanical retention and chemical bonding to polycrystalline dental ceramics”.
Den handlar om att binda oxidbaserade keramer till tänder genom olika ytbehandlingar och cementsystem.
Lisa är den andra tandteknikern i Sverige som doktorerar. Den första var Anna Persson 2008.
Bindningsstyrkan mellan zirkoniumdioxid och keram med eller utan liner – En ny testmetod för keramer
Examensarbete 15 hp, C-nivå, utfört på tandteknikerprogrammet, Institutionen för odontologi, Karolinska Institutet, Vårterminen 2012
Av Svetlana Frid
Utdrag ur inledningen: Utvecklingen inom helkeramiska konstruktioner vad gäller material och teknik går snabbt framåt och har lett till att nya framställningstekniker framtagits.
Nackdelen med dentala keramiska konstruktioner är deras benägenhet att frakturera (chip-off frakturer) (Larsson et al., 2006; Molin, 2008).
En fraktur kan uppstå mellan ytporslin/presskeram och underkonstruktion/kärna. Detta fenomen kan förklaras med att den svaga länken är bindningen mellan dessa två material (Choi et al., 2009; Ereifej, 2011).
Det råder dock delade meningar om huruvida bindningen mellan ytporslin och underkonstruktion är tillräckligt stark eller inte
(Aboushelib et al., 2005; Stawarczyk et al., 2011).